Varför just Dansk-Svensk Gårdshund?
Moa bor tillsammans med sin sambo Tobias och deras dansk-svenska gårdshund Sigge i en lägenhet i centrala Borås. Sigge är född i oktober 2018 i Töreboda och har bott med Moa och Tobias sedan mitten av december. Moa är ny i hundvärlden och i hennes blogginlägg får ni hänga med på de äventyr de hittar på och de lärdomar hon tar med sig längst vägen.
Jag har alltid tyckt att Jack Russell är en otroligt fin hund i utseendet men lite för liten och jag hade önskat en hund som var lite mer ”mjuk i huvudet”. Och där var den – Den Dansk-Svenska Gårdshunden! Det var en ras som mer och mer började dyka upp på hästtävlingar i takt med att fler fick upp ögonen för rasen.
Lite större, lite lugnare men precis lika trevlig. I alla fall de som jag stötte på. Sen fastnade just den rasen i huvudet på mig, det var vad jag skulle ha i framtiden. Det var min perfekta hund.
Jag började läsa på ordentligt. Jag lusläste bokstavligt talat varenda sida som jag kunde få upp på google om DSG. Om personlighet, stamtavlor, hur man ser på olika ”kroppsideal”, vad man gärna vill avla fram på dem, vad de används till och så vidare. Jag läste igenom VARENDA hemsida hos uppfödare utav Dansk-Svensk Gårdhund som är registrerade hos SKK. Jag läste allt, gjorde excellistor, kollade upp olika forum, hörde mig för, försökte spana på stan om jag såg några. Kan hända att jag blev lite manisk där ett tag, men det ser jag nog mest som positivt egentligen…
Dansk-Svensk Gårdhund är en ras med ett otroligt brett användningsområde. De används som jakthundar, agility, rallylydnad, spår och som helt vanliga familjehundar. Eftersom att jag är helt novis på detta med hund så ville jag ha en hund som skulle trivas som en helt vanlig familjehund om jag inte fastnar för någon utav hundsporterna.
Jag läste allt jag kunde om kennlarna för att få en uppfattning om vilka egenskaper som de valde att avla fram. Jag visste att det kommer krävas väldigt mycket för att jag ska börja jaga vilt, utan jag vill hellre ha en hund som kan gå lös med mig på promenader.
Eftersom att Dansk-Svenska Gårdhunden är precis vad den heter – en gammal gårdshund, så har de hjälpt till med allt på gårdarna. Till exempel att jaga sorkar och råttor samt agerat jakthundar för att jaga vilt ibland. Vissa kennlar avlar på detta för att de hundarna ska fortsätta att användas för det, medan vissa hundar knappt har några anlag kvar alls för att vara intresserade utav att jaga rådjur i skogen. Sedan kan det självklart komma en och annan valp där jaktanlagen slår igenom starkt utan att det har gjort det på flera generationer tidigare. Men det är något som man behöver vara förberedd på – det är en egen individ som är född och som inte är skapad i ett labb.
Runt omkring mig finns det en hel del adopterade hundar. Hundar som har levt på gatan runt om i världen eller räddats från ägare som kanske inte borde ha djur. Det är något som jag verkligen kan tänka mig och något som jag vill ställa upp och göra så jag funderade väldigt länge på det. Men, jag är något utav en kontrollmänniska när det är något som jag inte har gjort innan och jag vill gärna kunna läsa till mig så mycket information som möjligt när jag ger mig in i saker. Därför så ville jag kunna läsa mig bak till när hundrasen praktiskt taget kom till innan jag valde en hund – vilket inte är särskilt enkelt med en individ som har levt sitt liv på gatan. Därför låg just Dansk-Svensk Gårdhund i bakhuvudet och gnagde när jag scrollade sida upp och sida ner på de olika hjälporganisationernas hemsidor.
Alla de adopterade hundarna som jag känner är otroligt snälla och trevliga individer, men jag var helt enkelt alldeles för orolig att jag inte skulle vara en tillräckligt bra hundägare för att ta på mig det ansvaret.
Dansk-Svensk gårdshund hette tidigare Skånsk Terrier, men rasen döptes om år 1987 eftersom att de inte ingår i terrier-familjen utan är besläktad med schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar. Detta är ett av anledningarna till varför den är ”mjukare i huvudet” än vad exempelvis en Jack Russell Terrier är. Sedan kan det ligga en släktskap med den svart-vita jaktterriern som fanns i England, men det är ett par hundra år tillbaka i tiden. Mer information om DSG hittar ni i ett infografik nedan.
För att välja ras så skulle jag verkligen rekommendera alla att läsa på så mycket man kan och höra sig för. Har man fastnat för en ras ska man läsa om rasen och vara öppen för att förstå att alla hundraser inte passar alla.
Vill du ha en soffhund så kanske du inte ska skaffa en Border Collie som är avlad i många generationer för att arbeta, och vill du ha en hund som är med dig medan du tränar inför ett maraton så kanske inte en mops är det bästa alternativet.
Om du har möjlighet så tror jag att det bästa är att besöka olika hundmässor, till exempel My Dog i Göteborg. Där har du möjlighet att prata med folk som kan ALLT om olika raser, du får träffa hundar och det vimlar av kunniga hundmänniskor som kanske kan guida dig rätt i djungeln!
Men glöm inte – det är DU som ska hunden och det är DU som vet bäst vad du själv vill göra med den. Ha så roligt i letandet!
Senaste Inlägg
Nemo är min första hund och det tog bara 22 år innan jag äntligen fick honom. Hela mitt liv har jag velat ha en Nova Scotia Duck Tolling Retreiver (Tollare), men insåg att det inte skulle funka i mitt liv just nu med tuffa studier och frekventa resor utomlands och tillbaka till Sverige. Det var av den anledningen som jag började leta efter en mindre hund och hittade min Nemo!
Asfalt, betong och trottoarer kan skada din (bonus)hund, men hur vet jag om marken är för varm, och hur vet jag om min (bonus)hund har bränt sig?